Johanna

Kvällar är då saknaden smyger sig på. Även fast Ulrika åkte bara för en och en halv timme sen så smyger sig tomheten och ensamheten sig på. Mitt i saknaden kan en tår trilla ner för kinden. En tår som borde ta med sig tomheten ut, men jag känner att än är den inte borta. Varje tår tar bara med sig en liten bit av tomheten ur mig, även om jag önskar den kunde ta med sig hela på en gång. Tyvärr får man inte alltid sin önskan uppfylld, vilket jag har lärt mig vid det här laget. :( Trist men sant, vissa saker kan man inte påverka hur mycket man än vill det. Andra människors tankar och tycken kan man kanske påverka till viss del men inte alltid till det man vill. Jag har iallafall inte den förmågan.