Ögonen blöder!

Nu har vi iallafall pratat. Det känns olustigt. Vi kommer aldrig kunna vara kompisar. Jag vill nog inte ens det så länge det är så här. Jag känner mig sviken som har fått veta detta på omvägar. Jag borde varit den första som fått veta.

Jag kan inte äta. Detta kommer som en läglig bantningskur nu när jag inte hinner träna förens måndag igen. Jag vill inte vara på jobbet. Mina ögon rinner nästan över och är jäkligt svullna.

Jag vill ha min bästa vän tillbaka. Det är bara det som jag saknar. En bästa vän som beter sig om en också. En som man kan säga allt till och alltid vill mitt bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0