Viktig tid
Det känns som att jag har skrivit det här innan eller så har jag tänkt att jag ska göra det.
Jag är inte känslokall längre. Jag har en gång i tiden varit det. Eller att jag har varit helt känslokall är väl inte helt sant. Men jag har haft en mur. Muren har varit otroligt bra och hjälpt mig massor med gånger. Jag tryckte undan känslor. Idag visar jag mina känslor, kanske inte fullt ut men jag kan t ex gråta till tvn när det är något sorgligt. Gråta till tvn kunde jag inte förut. Det finns en person som har varit otroligt viktig i mitt liv och som fått/lärt mig att visa och uttrycka mina känslor. Den här personen kom in i mitt liv under en period då jag verkligen behövde honom. Under några år så formades jag delvis till den jag är idag. Jag kommer aldrig glömma den tiden!
